kimchi

Nu är det bara tre dagar kvar tills dom kommer. Idag har jag bokat flygbiljetter till Jeju och Busan. Så nu ser schemat ut som följer: Första veckan är vi i Seoul för att sen spendera 4 dagar på en ö i södra delen av landet. Ön, jeju, är med sin 560 000 invånare en mysig ö dit många koreaner åker på bröllopsresa. Den skiljer sig på många sätt från övriga landet då klimatet är mer tropiskt med palmer och fina stränder. Så det är bara att hoppas att vädret bjuder på solsken och värme. Efter dessa förhoppningsvis soliga dagar flyger vi vidare till Busan, en hamnstad vid östra kusten ( vi var där på internationell filmfestival i höstas). Karin är adopterad från Korea och det var i Busan hon föddes och förhoppningsvis ska vi kunna lokalisera var hon har bott någonstans. Karin kom som femåring till Sverige vilket gör att hon har minnesfragment från sin tidiga barndom. Nästa vecka ska hon för första gången träffa sin biologiska mamma, pappa och lillebror. Jag kan inte föreställa mig hur det känns för Karin just nu såhär bara några dagar innan mötet. Men det skapar känslor som berör. Jag är glad, nervös och framförallt väldigt stolt över Karin som tar sig modet att genomföra den här resan. En resa som fysiskt tar henne över halva jordklotet men psykiskt långt längre än så.

Åter en trött Danne kom igår kväll hem från innebandyturneringen. Denna gång hade jag dock lite svårt att avgöra om tröttheten snarare var bakfylla eller om det kom från fyskisk utmattning efter dagens ansträngningar på plan. Förmodligen en kombination. Koreanernas taktik resulterade visserligen i ett tre-mannalag med bakisinslag. Däremot lyckades de inte stoppa ett bra spel. Mats vann skytteligan och laget tog hem segern.

Helgen inleddes i fredags med ett rejält födelsedagsfirande för Maria som fyller 25 på tisdag. Vi bokade ett eget rum på en kinesisk restaurang vilket är väldigt vanligt på just kinesiska restauranger. Lite mer "hemma-känsla", lite mer privat, mycket roligare. Maria hade med sig turkisk-peppar-vodka till vår förtjusning men koreanerna var inte lika förtjusta. Deras roliga grimaser avslöjade vad de egentligen tyckte om vodkan men som de var för artiga för att tala om. Efter middagen blev det destination Hongdae och klubb M2. Jag har problem med min fot så Danne bar mig hela vägen till tunnelbanan på axlarna och det blev inte så mycket tid på dansgolvet för min del. Men skoj var det ändå!
Igår åkte Danne till en stad ett par timmar utanför Seoul då han spelar innebandyturnering idag. Han ringde igår kväll när han satt och åt middag med alla lagen. Eftersom han blev turneringens bästa spelare förra gången så kom korean efter korean fram till Danne för att skåla med honom. Efter ett tag började Danne inse varför. De försökte helt enkelt supa honom under bordet så att han ska prestera sämre idag. Haha jag vet inte om de lyckades, men ett bra knep från deras sida måste jag säga.
För min del blir det plugg halva dagen, har en presention om EG-rättens inflytande på den natonella lagstiftningen. För er som läser juridik så kommer jag bl.a. att prata om Lyckeskog-målet. En favorit i repris? Jag vet inte, men det är rätt så kul att läsa EG-rätt i ett icke-EU-land. I eftermiddag ska jag och Maria åka till Dongdaemun, ett ställe med massa butiker och marknader.

Nedräkningen har börjat. Om mindre än en vecka landar Karin, Annelie, Chrisse och Alex på koreansk mark. De har valt att landa kl 05:30 en lördagmorgon vilket vi är mycket nöjda med. Pigga som lärkor kommer vi att finnas på plats för att välkomna våra efterlängtade vänner. Ett späckat scema väntar dem när de kommer. Vi vill visa dom allt! Just nu håller vi på att lokalisera alla vegetariska restauranger i Seoul och morgondagens uppgift blir till att boka ett hotell i närheten. Sex dagar kvar!

Här i Korea så förvånas jag dagligen över det enorma tunnelbanenätet. Det är så stort att det inte går att förstå riktigt hur långt det sträcker sig. Det är först när man åker i en taxi genom staden som man verkligen fattar hur stor den är. Och med så många miljoner människor som använder sig av detta transportmedel varje dag så kan man ju föreställa sig att det skulle se ut därefter. Men så är inte fallet i Seoul. Det är extremt rent överallt. Toaletterna är superfräscha och lättillgängliga (och gratis), och på nästan alla stationer finns diverse utsmyckningar som i Stockholm skulle bli snott eller förstört över en natt. På vår station finns det platt-tv-apparater, tavlor och ett träd smyckat med glasbubblor. I julas hade varje station sin egen julgran med renar och tomtar som fick stå där, helt orörda av resenärerna. Fantastiskt. Det enda jag skulle kunna klaga på är den extremt sega rulltrappan. Anledningen till att den går så långsamt är att kommunen där vi bor tycker att vi ska stressa mindre plus att dom vill förebygga olyckor i trappan. Så därför har man valt att medvetet sänka hastigheten vilket resulterar i långa köer och mycket suckande. Slutsats: åtgärden har månne lett till färre olyckor men vad gäller stressnivån så har den snarare lett till en motsatt effekt.
Vid varje station pågår också en kommers med dagligen uppdaterade nyheter. Hittills har vi sett följande "föremål" till salu: Guldfiskar, kattungar, kaninungar och kycklingar (ja, levande. Djurrättsorganisationer har jag inte sett skymten av). Jag undrar hur många kaninungar som säljs på en dag. Jag menar, det är inget spontanköp direkt. Eller?"Du Danne, ska vi inte ha en liten kanin idag?" eller: "Å, varför har jag inte tänkt på att skaffa en liten söt kyckling förut, jag tar två tack!" Utöver detta säljs mer normala konsumtionsvaror såsom riskakor, frukt och grönsaker och sist men inte minst så har man nu inrättat en scen på vår station som var och varannan dag bjuder på alltifrån kyrkomusik till hesa rockballader och en och annan clown. Så det är minst sagt lite spännande att passera stationen varje morgon när vi går til skolan. Man vet aldrig vad underjorden har fått för sig att bjuda på.

Jag skulle nog delvis kunna ta tillbaka det jag skrev i förra inlägget om att det är i prinip omöjligt att vara ensam i naturen i Korea. Vi lyckades nämligen att vara helt ensamma genom att ta en väg ner från toppen som uppenbarligen ingen annan tar. Det finns förståerliga förklaringar till varför så är fallet men vi tyckte det var lite mer sport att gå där ingen annan går. Och ner kom vi. Efter lite om och men. Och vackert var det. Väl uppe bland bergen får jag alltid en känsla av att vara i det "riktiga" Korea. Långt borta från McDonald's och Starbucks och neonskyltar. Jag ser på äldre herrar och föreställer mig min morfar bland dem som i sin ungdom tillbringade månader bland bergen. Nåväl, några månader blev det inte för vår del men väl några timmar bland de rosa vårblommorna och inte blev det sämre av att Danne överraskade med kall öl när vi nådde toppen.

Att det inte har blivit så mycket bloggskrivande beror faktiskt på att vi, tro't eller ej, pluggar. Vi är mitt uppe i en "mid-term" period och har därför lite skolarbete att pyssla med. Men lite annat hinner vi med ändå. Igår var vi ett stort gäng (som alltid) på en brasiliansk restaurang och imorgon efter skolan blir det hiking i bergen. Det ligger ett berg precis vid skolan som vi tänkte bestiga. Den korta turen tar cirka tre timmar och det känns lagom en fredagseftermiddag. Vädergudarna har utlovat solsken och tjugo grader så det blir nog en fin eftermiddag. Ser fram emot att komma ovan smoggen och andas en något renare luft. Och kanske är trängseln i bergen mindre en fredag jämfört med en lördag eller söndag. Man kan ju alltid hoppas. Å andra sidan är det väldigt bekvämt med alla välklädda vandrare, man behöver aldrig exakt veta vart man ska gå, det är bara att följa strömmen av damerna med Darth Wader-kepsar och männen med vandringskäppar. Jag tror faktiskt att det är näst intill omöjligt att vara ensam med naturen i Korea. Så mycket folk på sån liten yta gör att trängseln i bergen nästan är densamma som i tunnelbanan. Våra koreanska kompisar som kommer till Sverige nästa år kommer att få en chock när vi tar med dom på svampplockningen i höst!

Helgen inleddes precis som väntat; grillmiddag och sen utgång i Apgujong, ett lite finare område här i Seoul. Vi hamnade på Club Answer som var helt okej. Efter några timmar på dansgolvet kände vi av våran ålder och det blev dags att åka hem. "Man är ju inte 20 längre" som Mats brukar säga. Och det är vi ju verkligen inte. Att vara ute till morgonkvisten funkar inte riktigt längre. Sen är Danne otroligt morgonpigg dagen efter en utgång, till skillnad från alla andra dagar. På lördagen blev det inte mycket vila. På eftermiddagen jobbade vi eller man kanske ska säga lekte. För det är ju egentligen det vi gör med barnen. Jag har börjat kunna namnen på dem och det underlättar arbetet lite granna. Sen förstår jag ju inte alltid vad dom säger och då tittar dom alltid lite konstigt på mig...Men koreanksan går framåt och vi lär oss mycket genom att vara med dom!

Senare på dagen åkte vi till en Cherry Blossom Festival tillsammans med Jocke och Mats, vi blev en riktig svenskliga! Smått sega efter gårdagens klubbesök strövade vi runt bland tusentals koreaner och såg nog rätt vilsna ut. Festivalen var mer en folksamling kring en massa vackra körsbärsträd. Pojkvänner hoppade energiskt för att lyckas plocka ner körsbärskvistar till sina damer. Sommarvärme och risbollsätande barn. Picknick och uppträdanden. Efter en risboll tackade vi för oss och begav oss till Hongdae för indisk middag och rockklubb!

Igår hade vi inga lektioner på dagen så då valde vi att ta en helt pluggfri dag och åkte till våra favoritkvarter i Myong Dong istället. Det är inte så lockande att sitta på ett kvavt bibliotek när det är 25 grader varmt och sol. Nej, då är det minsann roligare att gå i butiker och äta glass! I myllret på gatorna i Myong Dong är det svårt att känna av vare sig finanskrisen eller oron för Nordkoreas raketer. Här trängs shoppinggalna kids och kaffedrickande damer. Till synes bekymmersfria precis som vi kände oss denna varma vårdag bland körsbärsträden.

Idag fick vi paket av min mamma från Sverige. Knäckebröd, choklad, havregryn, ost och en massa lakrits. Nu överlever vi våren med råge. Nu är det slut på morgnar med vitt toastbröd. Hädanefter blir det havregrynsgröt och knäckebröd. Längtar redan till imorgon bitti! När man är borta från Sverige så länge som vi varit nu så betyder det jättemycket att få äta något svenskt. Vi var helt överlyckliga förra helgen när vi fick svenskt påskbord. Men det handlar egentligen inte bara om maten i sig. Vi älskar koreansk mat och jag vet att vi kommer att sakna den när vi kommer hem. Men att äta något som är svenskt skapar lite av en "hemma-känsla" vilket är mysigt när man befinner sig på andra sidan jordklotet. Så tack mamma för alltihopa!

Idag var det enligt mina mått mätt sommar! Solen sken och till skillnad från i Sverige när solen skiner på vårkanten så var det även varmt i skuggan. Gick i t-shirt hela dan och njöt av solen. Men koreanerna däremot skyddar sig på alla möjliga sätt för att undvika risken för att bli brun. I skolan så gick alla tjejer och höll sina böcker för ansiktet för att undvika solstrålarna. Andra använder mer praktiska metoder såsom paraplyer eller varför inte sminka sig geisha-vit? Jag fick en flyer idag av en tant och först trodde jag att hon var utklädd till clown men snart förstod jag att det var en väldigt hög solfaktor hon hade i ansiktet. Och på det väldigt rött läppstift.

Gårdagens utflykt kommer nog att bli en av de mest minnesvärda under detta år. Varför kommer ni snart att förstå. Vi åkte i samlad trupp med så många andra svenskar att det kändes smått förvirrande. Har nog inte sett så många svenskar samtidigt sen vi lämnade Sverige förra sommaren (flygplatsen i Bangkok borträknad). Efter en dryg timme anlände vi till ett militärområde vid gränsen till Nordkorea. Märkligt, en timmes resa så står man helt plötsligt på gränsen till världens mest slutna diktatur. Efter ett högtidligt välkomnande av en svensk general blev vi guidade av en amerikansk militärpolis.

I den första bilden står vi i ett förhandlingsrum som till ena delen tillhör Sydkorea medan den andra tillhör nord. Jag råkade stå på den norra sidan vilket betyder att jag varit på Nordkoreanskt territorium. Den sydkoreanske soldaten bär solglasögon för att dölja sin identitet för nordkoreanerna samt för att undvika personlig ögonkontakt. På bilden i mitten kan ni exakt se vart gränsen går. På sydsidan är det grusbelagt medan norr har sand på sin sida. Lägg märke till den nordkoreanske soldaten högst upp på trappan. Han har ständig koll på oss genom sin kikare. Den tredje bilden föreställer en nordkoreansk "uppvisningsby" som är i det närmaste obebodd, samt den nordkoreanska flaggan. Flaggstången är 150 meter hög och själva flaggan väger 300 kg. Ursprungligen var den mycket lägre men efter att Sydkorea byggt en högre flaggstång än Nordkorea byggdes denna ännu högre såklart. Det återstår att se om Sydkorea har gett upp "tävlingen". Sveriges uppgift är att agera neutral övervakare av stilleståndsavtalet (något fredsavtal har ännu inte slutits) tillsammans med Schweiz.

Efter rundvisningen och en hel del tal blev det dags för lunch. På vägen till matsalen skojade vi om påskmat..vi drömde om lax, sill, knäckebröd men tog för givet att det skulle serveras koreansk mat. Så ni kan ju föreställa er vårt glädjerus när vår dröm blev verklighet. Det kallar jag ren och skär glädje.

Veckorna rullar på och vips är det fredag! I onsdags var vi och några kompisar och såg Oasis i olympiska stadion här i Seoul. Varken jag eller Danne har sett dom live förut så vi kan inte riktigt jämföra med deras tidigare spelningar. Sen är Danne en mycket mer erfaren Oasis-lyssnare än jag även om jag på löpbandet de senaste veckorna innan konserten har lyssnat in mig på deras senaste album. Liam drog igång konserten med öppningsfrasen: "This is our new drummer, he's in your size". Det spelades lite oväntat mest nya låtar men givetvis bjöds det på "wonderwall" och "don't look back in anger" (som nästan höll samma kvalitét som Örebroligans akustiska, något punkigare, version. - Dannes anm.) till publikens förtjusning. Vi hoppade o sjöng för fulla halsar tillsammans med 5000 koreaner. Då kan det inte bli annat än galet kul ju.