Rökt lax och sill på gränsen till nord
Gårdagens utflykt kommer nog att bli en av de mest minnesvärda under detta år. Varför kommer ni snart att förstå. Vi åkte i samlad trupp med så många andra svenskar att det kändes smått förvirrande. Har nog inte sett så många svenskar samtidigt sen vi lämnade Sverige förra sommaren (flygplatsen i Bangkok borträknad). Efter en dryg timme anlände vi till ett militärområde vid gränsen till Nordkorea. Märkligt, en timmes resa så står man helt plötsligt på gränsen till världens mest slutna diktatur. Efter ett högtidligt välkomnande av en svensk general blev vi guidade av en amerikansk militärpolis.
I den första bilden står vi i ett förhandlingsrum som till ena delen tillhör Sydkorea medan den andra tillhör nord. Jag råkade stå på den norra sidan vilket betyder att jag varit på Nordkoreanskt territorium. Den sydkoreanske soldaten bär solglasögon för att dölja sin identitet för nordkoreanerna samt för att undvika personlig ögonkontakt. På bilden i mitten kan ni exakt se vart gränsen går. På sydsidan är det grusbelagt medan norr har sand på sin sida. Lägg märke till den nordkoreanske soldaten högst upp på trappan. Han har ständig koll på oss genom sin kikare. Den tredje bilden föreställer en nordkoreansk "uppvisningsby" som är i det närmaste obebodd, samt den nordkoreanska flaggan. Flaggstången är 150 meter hög och själva flaggan väger 300 kg. Ursprungligen var den mycket lägre men efter att Sydkorea byggt en högre flaggstång än Nordkorea byggdes denna ännu högre såklart. Det återstår att se om Sydkorea har gett upp "tävlingen". Sveriges uppgift är att agera neutral övervakare av stilleståndsavtalet (något fredsavtal har ännu inte slutits) tillsammans med Schweiz.
Efter rundvisningen och en hel del tal blev det dags för lunch. På vägen till matsalen skojade vi om påskmat..vi drömde om lax, sill, knäckebröd men tog för givet att det skulle serveras koreansk mat. Så ni kan ju föreställa er vårt glädjerus när vår dröm blev verklighet. Det kallar jag ren och skär glädje.
Inte nog med lax, köttbullar, rödbetssallad, kräftor och annat; till efterrätt serverades pannkakor med glass och hjortronssylt. Vi åt tills vi fick paltkoma allihopa. Sen blev det ytterligare lyckorus vid skålarna med Ahlgrens bilar och lakrits som serverades efter den cermoniella trädplanteringen. TV 4 var där och filmade, jag vet inte om vi lyckades bli fångade på film men ni kan ju hålla utkik efter oss.
Men, återigen, en absurd känsla att vara så nära Nordkorea. Samtidigt som vi äter oss proppmätta svälter människor i en by så nära att vi kan se den. Men känslan är så overklig att den inte påverkar mig där jag sitter med mitt glas vin och tallriken full med påskmat från Sverige. Men när jag blickar ut över Nordkorea försöker jag föreställa mig hur mina morföräldrar med ett litet barn på ryggen flyr från nord, över gränsen, till den södra sidan. De vandrar i nätter, gömmer sig i källor och vadar till sist genom floden som skiljer de båda sidorna åt. Ständigt bärandes på en oro för att bli upptäckta. Ett land, två världar och där står vi mitt emellan och försöker förstå något som vi inte kan. Därför åker vi tillbaka till Seoul och har inga problem med att njuta av våren. Men då och då gör en klump i magen sig påmind. Kontrasterna lämnar oss inte oberörda.
Efter rundvisningen och en hel del tal blev det dags för lunch. På vägen till matsalen skojade vi om påskmat..vi drömde om lax, sill, knäckebröd men tog för givet att det skulle serveras koreansk mat. Så ni kan ju föreställa er vårt glädjerus när vår dröm blev verklighet. Det kallar jag ren och skär glädje.
Inte nog med lax, köttbullar, rödbetssallad, kräftor och annat; till efterrätt serverades pannkakor med glass och hjortronssylt. Vi åt tills vi fick paltkoma allihopa. Sen blev det ytterligare lyckorus vid skålarna med Ahlgrens bilar och lakrits som serverades efter den cermoniella trädplanteringen. TV 4 var där och filmade, jag vet inte om vi lyckades bli fångade på film men ni kan ju hålla utkik efter oss.
Men, återigen, en absurd känsla att vara så nära Nordkorea. Samtidigt som vi äter oss proppmätta svälter människor i en by så nära att vi kan se den. Men känslan är så overklig att den inte påverkar mig där jag sitter med mitt glas vin och tallriken full med påskmat från Sverige. Men när jag blickar ut över Nordkorea försöker jag föreställa mig hur mina morföräldrar med ett litet barn på ryggen flyr från nord, över gränsen, till den södra sidan. De vandrar i nätter, gömmer sig i källor och vadar till sist genom floden som skiljer de båda sidorna åt. Ständigt bärandes på en oro för att bli upptäckta. Ett land, två världar och där står vi mitt emellan och försöker förstå något som vi inte kan. Därför åker vi tillbaka till Seoul och har inga problem med att njuta av våren. Men då och då gör en klump i magen sig påmind. Kontrasterna lämnar oss inte oberörda.
Kommentarer
Postat av: Lasse
Hej Daniel och Bella! Vilken upplevelse ni haft! Det är lätt att inse styrkan i känslorna som kommer. Du förmedlar dom väldigt starkt Bella. En dag är väl den där gränsen borta även om det är svårt att tro det idag. Sköt om er hälsar Lasse som precis anlänt till Bangkok (igen) på väg till Kina.
Postat av: Anna Edoff
Vilken upplevelse! Du är verkligen otroligt duktig på det där med orden Bella! Återigen saknar jag dig så otroligt mycket...
Postat av: Anonym
Tack för ERA ord!
Lasse: Hoppas du har det bra i Kina! (om du fortfarande är kvar)
Anna: Jag saknar dig med!
Trackback
