kimchi

Så har vi sagt hejdå till vänner, skolan och Seoul. Sista kvällen/natten/morgonen blev lång. Vi ville inte riktigt säga hejdå. En del tårar blev det såklart. Med vemod i kroppen stängde vi dörren till lägenheten, vårt hem i Seoul. Kramade vänner en sista gång som vinkade av oss vid flygbussen. Kvinnan vid incheckningsdisken släppte efter lite fjäskande på koreanska igenom oss med femton kilos övervikt. Tack för det.

På elva månader hinner man känna sig hemma även i ett land så olikt ens eget. Man skapar sig en vardag med roliga dagar och tråkiga dagar. Det här året har till större delen bestått av roliga dagar. Det är svårt att ha det tråkigt i Seoul. Särskilt när man är omringad av vänner från världens alla länder. Om vi inte har haft det tidigare så har vi i alla fall nu en massa skäl att åka till Brasilien, Pakistan, Afghanistan, USA, Indien, Frankrike osv osv..

Nu sitter vi på flygplatsen i Doha, på samma bänk som vi satt på för nästan ett år sen med förväntan i kroppen. Nu, sitter vi här med blandade känslor. Det känns lite tomt. Året i Korea är slut. Samtidigt längtar vi efter er där hemma. Och om tolv timmar står min familj och möter oss på flygplatsen. Overkligt.

Med vemod och glädje flyger vi om åtta timmar tillbaka till Sverige.




Vi ses snart!

Sista veckan i Korea har varit stressig..sista skolprojekten har avslutats, vi har haft hejdå-middagar varje dag för kompisar som åker hem och så har vi skeppat hem en massa saker och avslutat hyreskontraktet. Nu packar vi för fullt och våndas lite över att våra väskor väger aningens för mycket och att vi har alldeles för mycket i handbagaget...vi får se hur det går imorgon.

I onsdags åkte vi till en skola där min morfar varit lärare i trettio år innan han kom till Sverige. Vi åkte dit för att hämta en bok som trycktes för ett par år sedan då skolan firade 100-års jubileum. En av de första vi mötte visade sig senare vara en gammal elev till min morfar. Likaså rektorn. Ett lyckat besök med rundvandring på min morfars gamla arbetsplats. De visade även var min mormor och morfar bodde. Huset finns såklart inte kvar men det kändes minst sagt märkligt att vara där. Jag ser fram emot att komma hem och ge boken till morfar.

Så var vi tillbaka hemma i Seoul...vårt hem i ungefär en vecka till. Japan var grymt. Vi spenderade första natten på ett "Love-Motel" i Osaka. När dörren till vårt rum öppnades (automatiskt, ingen nyckel alltså) spelades hög musik. Och när man ville komma ut ur rummet gick det inte att låsa upp dörren själv, man var tvungen att ringa ner till receptionen för att be dom öppna. Jag försökte låta bli att tänka på eventuella nödsituationer såsom brand osv. och kunde till slut sova gott i det färgglada rummet. Den första kvällen gick vi omkring och tittade storögt på människor och filurer och kände oss plötsligt fruktansvärt vanliga. Folk runtomkring oss gick i märkliga kreationer våra ögon sällan skådat. Den ene knasigare än den andre. Korea och Japan må ligga nära varandra geografiskt sett. Men inte i övrigt. Minikjolar, nitar, blekta hockeyfrillor, strumpeband omringade oss där vi gick omkring i våran vanliga jeans-och-t-shirt-utstyrsel. Vi gav oss inte på att göra ett försök att smälta in. Det skulle bara vara ett dödfött försök utan resultat.



Dagen efter natten på det färgglada musikspelande "love-motellet" begav vi oss till Kyoto. Efter lite letande hittade vi ett litet "guesthouse" vid namn "Costa del Sol". Namnet var inte särskilt träffande. Men rummet var bra, inrett i japansk stil. Det vill säga inte inrett alls. Bambumattor och ett par madrasser att sova på. Enkelt och bekvämt. Inga krusiduller och porslinsfigurer som står och dammar. Det gillar vi. Första kvällen i Kypto satt vi på en uteservering när vi ser en kursare från Uppsala. Jisses vad världen är liten ibland. Vi hamnade med henne och hennes kompisar på ett karaoke ställe och rev av ett par Abba och Roxette låtar innan det blev dags för hemgång. Så har man sjungit karaoke i Japan också. Check!
Resten av helgen cyklade vi runt bland tempel, trädgårdar och mysiga smala gränder med rislampor. Några Geishor såg vi tyvärr inte skymten av trots ett ihärdigt spejande. Vi fick nöja oss med ett par vackra damer i kimonos. Ett och annat mål med sushi hann vi också med såklart. David, Bob och Alex: vi skänkte er en tanke där vi satt vid sushrullbandet och goffade i oss bit efter bit. Ni skulle varit med.

..nu är våra tentor avklarade, Danne håller i skrivande stund sin sista presentation och jag skriver min sista fråga på hemtentan. Sen är våra förehavanden på Seoul National University så gott som klara. Jag har en lektion nästa fredag, på självaste Midsommarafton. Det borde vara olagligt och något som min danske professor borde förstå.
Nu när alla måsten börjar nå sitt slut börjar jag också inse att vår vistelse i Korea nästan är över. Notera: börjar inse. Fortarande är det mycket som ska göras. Ordna allt med lägenheten, säga hejdå till alla, skeppa hem lite saker och så ska vi till Japan däremellan. Vi pratade om det häromdagen, Danne och jag. Vi har blivit bortskämda med resor det här året. Resfebern har försvunnit. Förr fick jag resfeber långt innan avresedagen, vare sig jag skulle till Dalarna eller Kina. Nu tänker jag knappt att jag ska någonstans. Åtminstone inte förrän jag inser att jag måste packa väskan och skynda mig till flygbussen. Bortskämda är vad vi är. Samtidigt, när vi väl landat i det nya landet så infinner sig det där efterlängtade respirret, kicken av att se något nytt, smaka något nytt och uppleva. Herregud vad vi har fått uppleva mycket det här året. Inte alla förunnat och inget man ska ta för givet. En av många saker jag och Danne har gemensamt är att är det nåt vi ska lägga pengar på i livet så är det resor och inget annat. Platt-tv må vara fint. En najs bil också. Men resminnen är najsare.

Nu blir det till att avsluta min tenta och sen dra hem och packa väskan för imorn drar vi till sushin och geishornas förlovade hemland.

Även denna helg har präglats av sport. I fredags bar det iväg till ett större stadium för att titta på baseboll marchen mellan Lotte (från Busan) och ett lag från Seoul. På läktarn var det livat och matchen var jämn tills Seoullaget tog hem segern efter fyra och en halv timme. Tidig lördag morgon åkte vi med ett stort gäng av blandade nationaliteter tre och en halv timme österut för lite river rafting. Naturen med floden och de grönklädda bergen påminde om Nya Zealand. Riktigt vackert. Själva raftingen var inte lika tuff som på Nya Zealand men våra koreanska ledare i kombination med god mat och en grym grupp så ger jag högsta betyg till lördagsäventyret. Och så priset förstås. För 250 kr ingick transport tur och retur (totalt 7 timmar i buss), lunch (ingen svettig pytt-i-panna), våtdräkter och så själva raftingen såklart. Vad mer kan man begära?
Danne och Mats fortsatte på den sportsliga banan och tog in på ett Love Motel för att klockan tre på natten titta på matchen mellan Sverige och Danmark. En besviken Danne kom hem vid femsnåret och meddelade förlusten. Skittrist helt enkelt. Utan Sverige i VM i Sydafrika blir det inget riktigt sommar-fotbolls-VM. Fast jag kan ju alltid heja på Korea såklart.

Idag har vi pluggat frenetiskt. Termer, teorier och en massa enligt vårt tycke onödig information har flitigt nötts in i våra nu trötta hjärnor. Tenta för Danne imorn och för mig på onsdag. På det några pm och annat som ska skrivas..Tufft nu. Tur att vi drar till Japan på torsdag!

Idag bojkottade jag och Danne skolan och åkte till en park för att plugga. Såhär i tentatider känns det som att man bor på skolan och det kan man få nog av ibland. Lyckades hitta en park där man faktiskt får sitta på gräsmattan vilket inte är en självklarhet. När vi helt otippat i värmeböljan började känna några regndroppar packade vi ihop våra böcker och åkte hem. När vi kom upp ur tunnelbanan hade regndropparna snarare övergått till en forsande flod. Det blixtrade tätt och åskan skulle lika gärna ha kunnat vara ett bombanfall från diktatorn i norr. Så höll det på i dryga halvtimmen. Galet. Nu är det torrt på marken igen och fuktigt som en ångbastu.

Igår hade jag min sista lektionen i EG-rätt. Professorn bjöd på vin och ostar i klassrummet vilket kändes lite märkligt. Ännu mer märkligt kändes det i takt med att han blev mer och mer röd i ansiktet av vinet. Men det var en trevlig, lite annorlunda lektion. Något att införa på juristutbildningen i Sverige månne?

Sporttemat fortsatte på lördagen då vi gick på hikingtur med barnen som vi jobbar med på lördagar. Många av barnen är inte överdrivet glada över att använda kroppen fysiskt men efter mycket stånkande så lyckades vi få med dem upp på en kulle.

Tydligen så blir läget mellan Nord- och Sydkorea alltmer spänt. Det är vad vi läser i nyheterna men vad vi inte i verkligheten känner av särskilt mycket. Med andra ord är allt som vanligt. Tanterna har sitt dagliga bråk utanför vårt fönster. Solen skiner och Danne är och spelar en fotbollsmatch med ett koreanskt lag. Själv pluggar jag.
Men vid gränser mobiliserar sig de båda sidorna. Flygplan och soldater har skickats till gränsen. Flygplanen borde vi ha märkt med tanke på att Nordkorea ligger knappt en timme härifrån. FN:s Säkerhetsråd har beslutat att skärpa sanktionerna mot Nordkorea, bl.a. vapenstopp, resandeförbud och frysta tillgångar. Det återstår att se om detta får någon verkan på diktatorn i norr.

Mycket händer på den koreanska halvön vill jag lova. Roh Moo-Hyun, koreas förre president (2003-2008) begick i lördags självmord genom att hoppa från ett berg i närheten av sitt hem. Anledningen tycks vara att han varit inblandad i en korruptionshärva vilket tyvärr inte är alltför ovanligt här i Korea. Korruptionshärvan i detta fall verkade dock inte vara särskilt allvarlig i jämförelse med andra. Men då Roh Moo-Hyun officiellt arbetade mot korruption och för en mer öppen demokratisk politik så var anklagelserna som riktades mot honom både fler och vassare i tonen.
Inte nog med detta, nu har Nordkorea återigen visat sina militära muskler i form av nya kortdistansrobotar. Och efter att Sydkorea har valt att bli fullvärdig medlem i PSI (ett samarbete mot spridning av massförstörelsevapen) hotar nu Nord med militär vedergällning. De menar att de inte längre är bundna av det vapenstilleståndsavtal som undertecknades 1953, som ett avslut på det treåriga Koreakriget.
Nyhetesrapporteringen går tätt här i Korea men vi känner oss inte särskilt oroliga. Eller borde vi vara det? Förutom nyhetsrapporteringar så märker man inte av konflikten med Nordkorea. I skolan är allt som vanligt. Solen skiner och en värmebölja har dragit in över landet. Så igår blev det kvällspicknick i en park med Henrik och Tjongan. Sushi såklart.

Dagen efter min hemlängtardag gick jag, Danne och Maria till en sushibar som serverade den godaste sushin jag ätit. Min hemlängtan botades efter ett antal nigiribitar. Väl i Sverige kommer hemlängtan bytas ut till sushilängtan. Visst finns det massor av bra sushi i Sverige och för er som har vägarna förbi Örebro så kan jag starkt rekommendera East West som enligt mitt tycke har den bästa sushin i landet. Skillnaden mellan sushin i Sverige och Korea är priset. Här är det vardagsmat och prissättningen sker därefter.

De allra flesta dagar älskar jag Korea och känner mig riktigt hemma. Idag är inte en sån dag. Gårdagen startade med en massa krångel när jag skulle ladda på pengar på min mobiltelefon. Personalen pratar ingen engelska och till slut fick de ringa en tolk som förklarade att jag måste skriva ett nytt kontrakt. De hade tydligen skickat den informationen via sms. På korenska. Dagen fortsatte i samma tema då min professor var en timme för sen och därmed förlängde lektionen en timme vilket gjorde att jag missade ett möte med min projektgrupp. All makt åt professorerna. Avslutningsvis blev en koreansk man förbannad på oss på tunnelbanan för att vi pratade engelska (vilket har hänt några gånger för mycket för att det ska kännas okej). Idag skulle jag ha hållit en presentation som inte hanns med då professorn valde att prata istället. Vi har också precis tvingats betala en skyhög elräkning för att mätare är trasig och det ser ut som att vi använder en massa golvvärme vilket vi av förklarliga skäl inte gör då det är 30 grader ute. Men det kan vi inte bevisa. I alla fall inte på korenska.

Idag längtar jag hem. Längtar efter att kunna göra mig förstådd och förstå.
Längtar efter min familj, Dannes familj och våra vänner.
Vill sitta med mamma på hennes altan med brorsdöttrarna Emilia och Miriam i knäet och titta på när Anders grillar.
Och sen ta en tur till Örebro och äta palt hos Daniels mormor och morfar.
Det är vad jag vill idag.

I lördags åkte våra kompisar hem och det kändes genast tomt i vår lilla lya. Alex och Annelie har sovit hos oss medan Karin och Chrisse tog in på ett "love-motel" i närheten. Tiden gick fort men oboj vad vi hann med mycket. Första veckan blev det palatsvisit, vandring i bergen, norebang (karaoke) och en hel del barrundor. En dag hade jag och Danne koreanskatenta så då skickade vi iväg våra vänner till den Nordkoreanska gränsen. Kändes tryggt att lämna dom i händerna på amerikanska soldater.

Forra veckan vallade vi var vanner runtomkring i Seoul. Palatsvisit, skolsightseeing, shopping och en del barer och klubbar. Ganget har klarat sig hyfsat bra trots forkylningar och lite magsjuka. Aven jag och Danne akte pa en riktig dunderforkylning  och var hangiga ett par dagar. Nu ar vi pa topp igen och har bytt ut stadslivet mot havsluft och mindre trangsel. Vi har flugit till sodra delen av landet och ar nu pa en o som heter Jeju. Skyskraporna har bytts ut till betydligt vackrare gronkladda berg och palmer. Strander, vattenfall och en massa farsk fisk. Igar blev alla lagom branda pa stranden sa idag blev det lite sightseeing istallet. Vara bleka hudar var inte riktigt beredda pa Jejus starka sol. I Seoul fungerar smoggen som en utmarkt solfaktor men har pa Jeju ar luften friskare.

En mer utforligare rapport kommer nar vi kommer hem och kan lagga upp lite bilder.

Nu har vi hämtat våra vänner  på flygplatsen. Annelie utstötte ett spontant skrik när hon såg oss. Det värmde i magen. Just nu ligger de utspridda i vår lilla lägenhet och försöker ta igen förlorad sömn. Det känns så overkligt att dom är här, i vårt liv i Seoul. Oboj vad skoj vi ska ha! När dom har sovit ut blir det frukost och sen en tur till Insadong. Vi tänkte börja lite lugnt såhär första dagen. Men idag är ingen vanlig dag. Buddha fyller år idag och på nåt sätt ska vi väl ta del i firandet på stan. Idag är också första dagen på en veckolång Seoulfestival. Så vi räknar med stora folkmassor och mer än vanligt proppfulla tunnelbanor och en massa ståhej såklart.

Ska vi kliva upp för att åka till flygplatsen. Då är klockan halv fem på morgonen här. En timmes bussresa och sen blir det efterlängtat möte med de fyra! Just nu sitter dom på planet och har förmodligen fått äta sin första koreanska måltid. Inklusive kimchi gissar jag. Detta inlägg blir kort för nu är det dags att sova! God natt!