Hiking och volleyboll
Sporttemat fortsatte på lördagen då vi gick på hikingtur med barnen som vi jobbar med på lördagar. Många av barnen är inte överdrivet glada över att använda kroppen fysiskt men efter mycket stånkande så lyckades vi få med dem upp på en kulle.
Den killen jag har jobbat mest med är han i mittenbilden. Nio år och är redan väl medveten om hur han vill ha sitt hår. En gång i månaden går han till en "beauty-saloon" och får sitt raka hår permanentat. Och blir det inte som han vill ha det så ryter han till frisören och blir arg. Sen använder han vax såklart. Cool kille helt enkelt.
På kvällen åkte vi och tittade på ett par beachvolleybollmatcher där de brasilianska damerna tog hem segern. Vi blev riktigt sugna på att spela själva och ser fram emot att lira i Lången med gänget i Örebro i sommar!
Idag har vi varvat dagen med träning och en massa pluggande och som belöning efter vår produktiva dag åt vi en massa sushi. Vi känner oss lite stressade för att vi snart ska åka hem. Så vi måste hinna med att äta så mycket sushi som det bara går innan det blir dags för hemfärd. Vi har också planerat in en weekend i Japan om ett par veckor. Där lär det finnas en hel del sushi har jag hört.
Sist men inte minst vill vi säga Grattis på Mors Dag till Världens bästa mammor: Mamma Kim och Mamma Monica!
Den killen jag har jobbat mest med är han i mittenbilden. Nio år och är redan väl medveten om hur han vill ha sitt hår. En gång i månaden går han till en "beauty-saloon" och får sitt raka hår permanentat. Och blir det inte som han vill ha det så ryter han till frisören och blir arg. Sen använder han vax såklart. Cool kille helt enkelt.
På kvällen åkte vi och tittade på ett par beachvolleybollmatcher där de brasilianska damerna tog hem segern. Vi blev riktigt sugna på att spela själva och ser fram emot att lira i Lången med gänget i Örebro i sommar!
Idag har vi varvat dagen med träning och en massa pluggande och som belöning efter vår produktiva dag åt vi en massa sushi. Vi känner oss lite stressade för att vi snart ska åka hem. Så vi måste hinna med att äta så mycket sushi som det bara går innan det blir dags för hemfärd. Vi har också planerat in en weekend i Japan om ett par veckor. Där lär det finnas en hel del sushi har jag hört.
Sist men inte minst vill vi säga Grattis på Mors Dag till Världens bästa mammor: Mamma Kim och Mamma Monica!
Baseboll
Tydligen så blir läget mellan Nord- och Sydkorea alltmer spänt. Det är vad vi läser i nyheterna men vad vi inte i verkligheten känner av särskilt mycket. Med andra ord är allt som vanligt. Tanterna har sitt dagliga bråk utanför vårt fönster. Solen skiner och Danne är och spelar en fotbollsmatch med ett koreanskt lag. Själv pluggar jag.
Men vid gränser mobiliserar sig de båda sidorna. Flygplan och soldater har skickats till gränsen. Flygplanen borde vi ha märkt med tanke på att Nordkorea ligger knappt en timme härifrån. FN:s Säkerhetsråd har beslutat att skärpa sanktionerna mot Nordkorea, bl.a. vapenstopp, resandeförbud och frysta tillgångar. Det återstår att se om detta får någon verkan på diktatorn i norr.
Vi deltog inte i tågandet eller på begravningscermonin. Istället gick vi på vår livs första basebollsmatch. Baseboll är en riktigt stor sport i Korea och dom vann faktiskt, lite otippat kanske, OS förra året och World Cup i år. Vi råkade befinna oss på en restaurang just när finalen spelades och jag kan säga att taket lyfte av jubel när koreanerna tog hem segern. Igår var det Seoul som vann över rivalerna i Busan "the giants". Varken jag eller Danne kan reglerna i baseboll men vi tänkte "brännboll" och det funkade ganska bra. Det var kul att se en match men jag föredrar fotboll helt klart. Eller volleyboll. Mer action och spänning. Det gillar vi.
Men vid gränser mobiliserar sig de båda sidorna. Flygplan och soldater har skickats till gränsen. Flygplanen borde vi ha märkt med tanke på att Nordkorea ligger knappt en timme härifrån. FN:s Säkerhetsråd har beslutat att skärpa sanktionerna mot Nordkorea, bl.a. vapenstopp, resandeförbud och frysta tillgångar. Det återstår att se om detta får någon verkan på diktatorn i norr.
Tusentals människor vandrade i torsdags genom Seoul med ljuslyktor i händerna för att hedra minnet av den förre presidenten som begick självmord. Igår begravdes han och under hela dagen kunde man se gråtande, förtvivlade människor på tv:n.
Vi deltog inte i tågandet eller på begravningscermonin. Istället gick vi på vår livs första basebollsmatch. Baseboll är en riktigt stor sport i Korea och dom vann faktiskt, lite otippat kanske, OS förra året och World Cup i år. Vi råkade befinna oss på en restaurang just när finalen spelades och jag kan säga att taket lyfte av jubel när koreanerna tog hem segern. Igår var det Seoul som vann över rivalerna i Busan "the giants". Varken jag eller Danne kan reglerna i baseboll men vi tänkte "brännboll" och det funkade ganska bra. Det var kul att se en match men jag föredrar fotboll helt klart. Eller volleyboll. Mer action och spänning. Det gillar vi.
Robotar, värmebölja och mera sushi
Mycket händer på den koreanska halvön vill jag lova. Roh Moo-Hyun, koreas förre president (2003-2008) begick i lördags självmord genom att hoppa från ett berg i närheten av sitt hem. Anledningen tycks vara att han varit inblandad i en korruptionshärva vilket tyvärr inte är alltför ovanligt här i Korea. Korruptionshärvan i detta fall verkade dock inte vara särskilt allvarlig i jämförelse med andra. Men då Roh Moo-Hyun officiellt arbetade mot korruption och för en mer öppen demokratisk politik så var anklagelserna som riktades mot honom både fler och vassare i tonen.
Inte nog med detta, nu har Nordkorea återigen visat sina militära muskler i form av nya kortdistansrobotar. Och efter att Sydkorea har valt att bli fullvärdig medlem i PSI (ett samarbete mot spridning av massförstörelsevapen) hotar nu Nord med militär vedergällning. De menar att de inte längre är bundna av det vapenstilleståndsavtal som undertecknades 1953, som ett avslut på det treåriga Koreakriget.
Nyhetesrapporteringen går tätt här i Korea men vi känner oss inte särskilt oroliga. Eller borde vi vara det? Förutom nyhetsrapporteringar så märker man inte av konflikten med Nordkorea. I skolan är allt som vanligt. Solen skiner och en värmebölja har dragit in över landet. Så igår blev det kvällspicknick i en park med Henrik och Tjongan. Sushi såklart.
Inte nog med detta, nu har Nordkorea återigen visat sina militära muskler i form av nya kortdistansrobotar. Och efter att Sydkorea har valt att bli fullvärdig medlem i PSI (ett samarbete mot spridning av massförstörelsevapen) hotar nu Nord med militär vedergällning. De menar att de inte längre är bundna av det vapenstilleståndsavtal som undertecknades 1953, som ett avslut på det treåriga Koreakriget.
Nyhetesrapporteringen går tätt här i Korea men vi känner oss inte särskilt oroliga. Eller borde vi vara det? Förutom nyhetsrapporteringar så märker man inte av konflikten med Nordkorea. I skolan är allt som vanligt. Solen skiner och en värmebölja har dragit in över landet. Så igår blev det kvällspicknick i en park med Henrik och Tjongan. Sushi såklart.
Dessa tre män verkar inte särskilt berörda av det spända läget mellan Nord och Syd. När tunnelbanan slutat gå på natten finns det alltid några som väljer att övernatta på stationen, i väntan på att morgontrafiken ska sätta igång.
Sushi
Dagen efter min hemlängtardag gick jag, Danne och Maria till en sushibar som serverade den godaste sushin jag ätit. Min hemlängtan botades efter ett antal nigiribitar. Väl i Sverige kommer hemlängtan bytas ut till sushilängtan. Visst finns det massor av bra sushi i Sverige och för er som har vägarna förbi Örebro så kan jag starkt rekommendera East West som enligt mitt tycke har den bästa sushin i landet. Skillnaden mellan sushin i Sverige och Korea är priset. Här är det vardagsmat och prissättningen sker därefter.
30 kronor för dessa laxbitar e inte så pjåkigt
I fredags fyllde en kompis år så då ordnade vi en överraskningsfest för honom. Kinamat och sen en massa koreanska drink-lekar. Tur att jag och Danne åkte hem i tid. Dagen efter fick vi höra att de druckit fram till morgontimmarna. Den sista hade gått hem vid elva på morgonen. Hade inte varit så bra för Danne som spelar innebandyturnering denna helg (just nu spelar han final) och för mig som pluggar. Sen e man ju som sagt inte tjugo längre.
Glasstårta till födelsedagsbarnet som lärde sig att säga "jag älskar glass" på svenska.
Nu e det dags för sista plugginsatsen för den här helgen. Snart kommer en mör Danne hem och då blir det nog bio för vår del. Och kanske lite sushi.
30 kronor för dessa laxbitar e inte så pjåkigt
I fredags fyllde en kompis år så då ordnade vi en överraskningsfest för honom. Kinamat och sen en massa koreanska drink-lekar. Tur att jag och Danne åkte hem i tid. Dagen efter fick vi höra att de druckit fram till morgontimmarna. Den sista hade gått hem vid elva på morgonen. Hade inte varit så bra för Danne som spelar innebandyturnering denna helg (just nu spelar han final) och för mig som pluggar. Sen e man ju som sagt inte tjugo längre.
Glasstårta till födelsedagsbarnet som lärde sig att säga "jag älskar glass" på svenska.
Hemlängtan
De allra flesta dagar älskar jag Korea och känner mig riktigt hemma. Idag är inte en sån dag. Gårdagen startade med en massa krångel när jag skulle ladda på pengar på min mobiltelefon. Personalen pratar ingen engelska och till slut fick de ringa en tolk som förklarade att jag måste skriva ett nytt kontrakt. De hade tydligen skickat den informationen via sms. På korenska. Dagen fortsatte i samma tema då min professor var en timme för sen och därmed förlängde lektionen en timme vilket gjorde att jag missade ett möte med min projektgrupp. All makt åt professorerna. Avslutningsvis blev en koreansk man förbannad på oss på tunnelbanan för att vi pratade engelska (vilket har hänt några gånger för mycket för att det ska kännas okej). Idag skulle jag ha hållit en presentation som inte hanns med då professorn valde att prata istället. Vi har också precis tvingats betala en skyhög elräkning för att mätare är trasig och det ser ut som att vi använder en massa golvvärme vilket vi av förklarliga skäl inte gör då det är 30 grader ute. Men det kan vi inte bevisa. I alla fall inte på korenska.
Idag längtar jag hem. Längtar efter att kunna göra mig förstådd och förstå.
Längtar efter min familj, Dannes familj och våra vänner.
Vill sitta med mamma på hennes altan med brorsdöttrarna Emilia och Miriam i knäet och titta på när Anders grillar.
Och sen ta en tur till Örebro och äta palt hos Daniels mormor och morfar.
Det är vad jag vill idag.
Idag längtar jag hem. Längtar efter att kunna göra mig förstådd och förstå.
Längtar efter min familj, Dannes familj och våra vänner.
Vill sitta med mamma på hennes altan med brorsdöttrarna Emilia och Miriam i knäet och titta på när Anders grillar.
Och sen ta en tur till Örebro och äta palt hos Daniels mormor och morfar.
Det är vad jag vill idag.
Supersexan
I lördags åkte våra kompisar hem och det kändes genast tomt i vår lilla lya. Alex och Annelie har sovit hos oss medan Karin och Chrisse tog in på ett "love-motel" i närheten. Tiden gick fort men oboj vad vi hann med mycket. Första veckan blev det palatsvisit, vandring i bergen, norebang (karaoke) och en hel del barrundor. En dag hade jag och Danne koreanskatenta så då skickade vi iväg våra vänner till den Nordkoreanska gränsen. Kändes tryggt att lämna dom i händerna på amerikanska soldater.
Bilden till vänster är tagen på en fest ordnad i Adidas regi. Gratis öl, soju och jägermister gjorde att vi såklart deltog i festligheterna.
Den andra veckan tog vi helt semester från skolan och åkte som tidigare nämnt till ön Jeju. Där blandade vi dagarna med sol (som för ett par av oss resulterade i tredje gradens brännskador. Nästan iallafall) bad, sushi, fisk, grottbesök och sightseeing. Då Karin och Annelie är vegetarianer har vi upptäckt en ny svårighet i Korea. Det är nog egentligen inte det att det inte finns vegetarisk mat. Däremot finns inte ordet "vegetarian" i den koreanska vokabulären och när jag och Danne med våra begränsade språkkunskaper försöker förklara att våra kompisar inte äter kött så fick vi en mycket frågande blick tillbaka. Mest bekymmer blev det på en pizzeria när vi försökte få en veggo pizza till Karin. Efter ett tags förklarande förstod servitören.Trodde vi. Men sen frågar han "men skinka då?" Nej, säger vi, dom äter inte skinka heller. Servitören nickar. "Men kyckling då?". Nej, säger vi. Inte det heller. "Men skaldjur då?" Nej, inte det heller. Servitören nickar. Vi pustar ut. Skönt, han förstod till slut. Trodde vi. Tjugo minuter senare kommer det in en pizza. Med salami.I rest my case.
Efter Jeju följde några känslomässigt omtumlande dagar i Busan. Karins biologiska pappa mötte upp oss på flygplatsen och tillsammans med några vänner till honom visade dom oss runt i Busan, bjöd oss på mat och ordnade boende på ett hotell vid stranden. Gästfriheten och generositeten hade inga gränser. Inte heller hans enorma värme. Vi blev alla berörda av mötet mellan Karin och hennes pappa. Jag ser på Karin och hennes pappa som borde kännas som en främling men det gör han inte. Han känns bekant och på något oförklarligt sätt känns det ganska naturligt att se dem där de sitter tillsammans. Hand i hand. Pappa och hans dotter Eun Jo.
Under en båttur i Busan hamnade vi på ett pantertanterdisco. Vad vi trodde skulle bli en sedvanlig sightseeingtur på havet blev snarare en happyhour-danstimme med koreanska tanter. Vi försökte hänga med i svängarna så gott vi kunde men det var inte helt lätt. Tanterna har hunnit med fler dansgolv än vi i sina liv. Vi insåg att vi fortfarande har mycket att lära. Men några fina moves lärde de oss. Nu är det bara till att öva.
Tack Karin, Annelie, Alex och Chrisse för två grymma veckor. VIlken Supersexa! Godiset är slut men prästost, knäckebröd och havregryn har vi så att vi klarar oss den tid som är kvar tills vi åker hem. Vi saknar er redan men snart ses vi ju. En månad kvar i Seoul.
Bilden till vänster är tagen på en fest ordnad i Adidas regi. Gratis öl, soju och jägermister gjorde att vi såklart deltog i festligheterna.
Den andra veckan tog vi helt semester från skolan och åkte som tidigare nämnt till ön Jeju. Där blandade vi dagarna med sol (som för ett par av oss resulterade i tredje gradens brännskador. Nästan iallafall) bad, sushi, fisk, grottbesök och sightseeing. Då Karin och Annelie är vegetarianer har vi upptäckt en ny svårighet i Korea. Det är nog egentligen inte det att det inte finns vegetarisk mat. Däremot finns inte ordet "vegetarian" i den koreanska vokabulären och när jag och Danne med våra begränsade språkkunskaper försöker förklara att våra kompisar inte äter kött så fick vi en mycket frågande blick tillbaka. Mest bekymmer blev det på en pizzeria när vi försökte få en veggo pizza till Karin. Efter ett tags förklarande förstod servitören.Trodde vi. Men sen frågar han "men skinka då?" Nej, säger vi, dom äter inte skinka heller. Servitören nickar. "Men kyckling då?". Nej, säger vi. Inte det heller. "Men skaldjur då?" Nej, inte det heller. Servitören nickar. Vi pustar ut. Skönt, han förstod till slut. Trodde vi. Tjugo minuter senare kommer det in en pizza. Med salami.I rest my case.
Efter Jeju följde några känslomässigt omtumlande dagar i Busan. Karins biologiska pappa mötte upp oss på flygplatsen och tillsammans med några vänner till honom visade dom oss runt i Busan, bjöd oss på mat och ordnade boende på ett hotell vid stranden. Gästfriheten och generositeten hade inga gränser. Inte heller hans enorma värme. Vi blev alla berörda av mötet mellan Karin och hennes pappa. Jag ser på Karin och hennes pappa som borde kännas som en främling men det gör han inte. Han känns bekant och på något oförklarligt sätt känns det ganska naturligt att se dem där de sitter tillsammans. Hand i hand. Pappa och hans dotter Eun Jo.
Under en båttur i Busan hamnade vi på ett pantertanterdisco. Vad vi trodde skulle bli en sedvanlig sightseeingtur på havet blev snarare en happyhour-danstimme med koreanska tanter. Vi försökte hänga med i svängarna så gott vi kunde men det var inte helt lätt. Tanterna har hunnit med fler dansgolv än vi i sina liv. Vi insåg att vi fortfarande har mycket att lära. Men några fina moves lärde de oss. Nu är det bara till att öva.
Tack Karin, Annelie, Alex och Chrisse för två grymma veckor. VIlken Supersexa! Godiset är slut men prästost, knäckebröd och havregryn har vi så att vi klarar oss den tid som är kvar tills vi åker hem. Vi saknar er redan men snart ses vi ju. En månad kvar i Seoul.
Jeju
Forra veckan vallade vi var vanner runtomkring i Seoul. Palatsvisit, skolsightseeing, shopping och en del barer och klubbar. Ganget har klarat sig hyfsat bra trots forkylningar och lite magsjuka. Aven jag och Danne akte pa en riktig dunderforkylning och var hangiga ett par dagar. Nu ar vi pa topp igen och har bytt ut stadslivet mot havsluft och mindre trangsel. Vi har flugit till sodra delen av landet och ar nu pa en o som heter Jeju. Skyskraporna har bytts ut till betydligt vackrare gronkladda berg och palmer. Strander, vattenfall och en massa farsk fisk. Igar blev alla lagom branda pa stranden sa idag blev det lite sightseeing istallet. Vara bleka hudar var inte riktigt beredda pa Jejus starka sol. I Seoul fungerar smoggen som en utmarkt solfaktor men har pa Jeju ar luften friskare.
En mer utforligare rapport kommer nar vi kommer hem och kan lagga upp lite bilder.
En mer utforligare rapport kommer nar vi kommer hem och kan lagga upp lite bilder.
Buddhas födelsedag
Nu har vi hämtat våra vänner på flygplatsen. Annelie utstötte ett spontant skrik när hon såg oss. Det värmde i magen. Just nu ligger de utspridda i vår lilla lägenhet och försöker ta igen förlorad sömn. Det känns så overkligt att dom är här, i vårt liv i Seoul. Oboj vad skoj vi ska ha! När dom har sovit ut blir det frukost och sen en tur till Insadong. Vi tänkte börja lite lugnt såhär första dagen. Men idag är ingen vanlig dag. Buddha fyller år idag och på nåt sätt ska vi väl ta del i firandet på stan. Idag är också första dagen på en veckolång Seoulfestival. Så vi räknar med stora folkmassor och mer än vanligt proppfulla tunnelbanor och en massa ståhej såklart.
En ny laddning med knäckbröd, prästost och godis.
En ny laddning med knäckbröd, prästost och godis.
Om 5 timmar...
Ska vi kliva upp för att åka till flygplatsen. Då är klockan halv fem på morgonen här. En timmes bussresa och sen blir det efterlängtat möte med de fyra! Just nu sitter dom på planet och har förmodligen fått äta sin första koreanska måltid. Inklusive kimchi gissar jag. Detta inlägg blir kort för nu är det dags att sova! God natt!
