kimchi

Käkade några såna här rackare idag. Jag o Bella var inne på en restaurang som bara serverade dessa fyllda degknytten, Mando kallas dom för. Dom hade typ sjutusen sorter så Bella beställde nåt som hon tyckte såg gott ut till oss båda. Tror hon tyckte namnet lät bekant. Servitrisen såg lite tveksam ut och började rabbla ur sig en massa ord ur vilka vi lyckades förstå att just dom här mandona var lite "hot". Hon såg faktiskt ganska mycket skeptisk ut åt vår beställning. Ahhh, vaddårå liksom tyckte jag. Kör hårt då. Dom ser ju inte så kaxiga ut och såna här grejer har ju svärmor bjudit på förut. Dessutom har jag ju varit här en hel vecka snart och börjar känna mig ganska hemma med hela den här koreangrejen. Kände mig faktiskt nästan lite förolämpad, man vill ju gärna va en i gänget liksom. Jag har börjat vänja mig med att trängas på tunnelbanan, att pruta på marknaden och att vara längst av alla i busskön. Sen har jag ju alltid haft lite snea ögon, det brukar man ju få höra. Vi hann bli varnade ett par gånger till innan maten serverades. Måste erkänna att jag blivit lite skraj nu, för jag hade sett att våra mandos fanns med på en bild på väggen där det stod en massa koreansk text inklusive ordet "hot" i röda bokstäver. Kanske är rätt starkt ändå om dom till o med varnar sina egna, typ. Men nu var jag ju tvungen att smaka en i alla fall. Och det var tamejfan starkt. Nu snackar jag inte stark tacosås, det här var fan ren eld. Trodde jag skulle bränna sönder tungan o halsen. Servitriserna flinade på rätt bra vilket jag inte klandrar dom för, dom hade varnat mig. Det som är mest sjukt är att jag, något omoget kanske, på ren tävlingsinstinkt tryckte i mig några till, klämde ur mig "cham machita" (mycket gott), betalade o gick.

/ Danne

Idag var vi lite kulturella och tog en titt på gamla bevarade koreanska kvarter som numera är folkparker. Mitt i stan, insprängda bland skyskraporna. Vi mötte några barn från ett dagis..hur söta som helst!

  

Skönt sätt att fly storstadspulsen på...fridfullt o vackert! Det passade oss alldeles utmärkt då vi fortfarande inte riktigt ställt om dygnet. Men lite glad e jag för det, somnar inte längre när vi kollar på film sent på kvällarna! Ska passa på att se flera filmer för det e ju rätt kul om man får se slutet....

Så har man fått ett smakprov av den koreanska gäsfriheten. Ikväll blev vi bjudna till en restaurang av en kompis till Bellas moster. Om ens kompis systerdotter kommer på besök till Korea måste det naturligtvis slås på den stora trumman, på samma sätt som vi alla skulle göra ifall en kompis systerdotter kom och besökte Svedala. Vi tog tunnelbanan till restaurangen vilket var ett litet äventyr i sig. Enkelt förklarat består Seouls tunnelbanenät av fler linjer än "den gröna eller gula". Restaurangen visade sig vara av traditionellt koreanskt snitt där man fick ett eget rum för sällskapet och där man sitter på golvet och äter tillsammans ur sjukt många olika små skålar med varierande maträtter. Efter ungefär tio minuter slutade jag känna mina ben. Tjugo minuter senare hade jag artigt proppat i mig så mycket jag kunde, använt hela mitt koreanska ordförråd minus "snorkråka" fem gånger och bytt sittställning lika många gånger varje gång under skrattsalvor från den koreanska delen av sällskapet. Då kom huvudrätten in. "I Korea sitter vi ganska länge o äter" fick jag förklarat för mig, vilket kändes lite jobbigt att höra just då. Maten var dock galet god. Tyvärr, eftersom jag hade lite svårt att njuta av den fullt ut i det läget. Efter maten åkte vi förbi bellas mosters kompis lägenhet och blev påpackade köksgrejer, lakan, mat o annat till lägenheten som kommer att räcka året ut. Den koreanska gästfriheten har helt klart levt upp till sitt rykte.

Första kvällen blev det sushi. Såklart.

Idag har vi helt oväntat löst vårt bostadsproblem för hela året. Lyckats fixa en likadan lägenhet som den vi bodde i inatt o i samma hus men för halva priset. Tydligen så betalade vi ungefär 5000 mer i månaden för den gamla lägenheten bara för att få städning o nya handdukar lite då o då, kan ju kanske vara skönt men kanske inte riktigt nödvändigt och prisvärt. Hur som helst gick vi idag in till ett "real-estate" kontor där dom alltså förmedlade hyreslägenheter i samma byggnad som vår första lägenhet ligger i. För att få ett sådant hyreskontrakt krävs att man kan hosta upp en deposition som är ganska saftig, vilket vi ganska precis lyckades skrapa ihop. Tyvärr visade det sig vara lite svårare att föra över pengar från vårt svenska konto till mäklarens koreanska. Efter mycket krångel, inklusive ett ganska ogenomtänkt försök att få ut tillräckligt med pengar ur en ATM-maskin för att kunna betala depositionen kontant, lyckades vi via telefonbanken föra över pengarna direkt till ägaren ungerfär fem timmar senare. Hade det inte varit för Suyoung, en väldigt hjälpsam självutnämnd tolk som kom till vår undsättning, hade vi nog fortfarande suttit där. Jag kan visserligen säga "jag är mätt" åh va gott" och "snorkråka" på koreanska men det räckte inte riktigt hela vägen. Bella kan läsa koreanska men 90 % av hennes ordförråd består av maträtter av olika slag vilket tyvärr inte heller räckte så långt.

Chottagi! (snorkråka)

/ Werner

Chigacomaraton (som bella förlorade) och japansk mat på flyget, mums!

Efter 30 timmars resande sitter vi nu i vår lägenhet i Seoul och har ätit sushi. Såklart. :) Hela resan har gått jättesmidigt ända fram tills vi landade i Seoul. Där trodde vi att våra "buddies" från skolan skulle stå och vänta på oss och smidigt ta oss till lägenheten. Men där fanns inga buddies och heller ingen bokning på lägenheten..men det lyckades vi fixa ändå och sen tog vi en buss till stan. Efter en massa hjälp från ett snällt par hittade vi till slut lägenhetshotellet. Superfin liten studioetta mitt i smeten och nära till skolan. Så imorn blir det sightseeing i de närmsta kvarteren så att vi inte går vilse vilket är högst troligt att vi ändå gör..Våra lokalsinnen blir tyvärr inte bättre av att slås ihop..snarare tvärtom!

Anyong!
Bella o Daniel

PS: tack Shamim o Mia för fotoalbumet! Det värmde att ha er med i väskan på resan!