kimchi

Käkade några såna här rackare idag. Jag o Bella var inne på en restaurang som bara serverade dessa fyllda degknytten, Mando kallas dom för. Dom hade typ sjutusen sorter så Bella beställde nåt som hon tyckte såg gott ut till oss båda. Tror hon tyckte namnet lät bekant. Servitrisen såg lite tveksam ut och började rabbla ur sig en massa ord ur vilka vi lyckades förstå att just dom här mandona var lite "hot". Hon såg faktiskt ganska mycket skeptisk ut åt vår beställning. Ahhh, vaddårå liksom tyckte jag. Kör hårt då. Dom ser ju inte så kaxiga ut och såna här grejer har ju svärmor bjudit på förut. Dessutom har jag ju varit här en hel vecka snart och börjar känna mig ganska hemma med hela den här koreangrejen. Kände mig faktiskt nästan lite förolämpad, man vill ju gärna va en i gänget liksom. Jag har börjat vänja mig med att trängas på tunnelbanan, att pruta på marknaden och att vara längst av alla i busskön. Sen har jag ju alltid haft lite snea ögon, det brukar man ju få höra. Vi hann bli varnade ett par gånger till innan maten serverades. Måste erkänna att jag blivit lite skraj nu, för jag hade sett att våra mandos fanns med på en bild på väggen där det stod en massa koreansk text inklusive ordet "hot" i röda bokstäver. Kanske är rätt starkt ändå om dom till o med varnar sina egna, typ. Men nu var jag ju tvungen att smaka en i alla fall. Och det var tamejfan starkt. Nu snackar jag inte stark tacosås, det här var fan ren eld. Trodde jag skulle bränna sönder tungan o halsen. Servitriserna flinade på rätt bra vilket jag inte klandrar dom för, dom hade varnat mig. Det som är mest sjukt är att jag, något omoget kanske, på ren tävlingsinstinkt tryckte i mig några till, klämde ur mig "cham machita" (mycket gott), betalade o gick.

/ Danne