kimchi

Nu ar vi i Bangkok och varmen, kanns gymt skont! Vi landade i forrgar. Imorgon moter vi upp mina (Dannes) paron pa flygplatsen, och sen blir det ut till Koh Samet for en vecka i utstrackt lage pa beachen. Kanske inte blir sa manga fler inlagg den har veckan, ifall det inte skulle visa sig att det finns tradlost internet pa stranden (sa vi i utrstrackt lage kan forfatta vara inlagg). Hej sa lange! Kram \ Danne

Höstterminen har nått sitt slut, både jag och Danne har haft våran sista tenta idag. Jag ångrar starkt att jag pluggat så mycket som jag gjort inför den här tentan. Likaså gjorde Danne. Vi skrev inte samma tenta men de var utformade på exakt samma vis. Det var ungefär som en frågesport med 1-X-2 frågor. Alltså detaljkunskap utan behöva använda vare sig intilligens eller tankeverksamhet. Så utav 35 frågor gissar jag på att jag klarat 10%. Och som en thailändsk kompis sa till mig efteråt: "it was all about lemembel things"! Men vi är inte särskilt oroliga. Något högt betyg blir det inte men för att få ett godkänt krävs bara närvaro och att man deltagit någorlunda aktivt på lektionerna. Att bli godkänd i Korea är som att få ett underkänt i Sverige, iallafall för koreanerna. Men lyckligtvis var det bara den här kursen som var riktigt dålig, våra andra kurser har varit super och därmed haft en betydligt högre kvalitet på både professorer och tenta. Nåja, ikväll blir det ett hejdundrandes avskedsfestande för alla som nu lämnar oss!

För ett tag sen träffade vi en kille på en bar som driver en rockklubb här i Seoul. Han tipsade oss om att Jens Lekman skulle spela där i lördags, så vi stack dit med ett par andra svenskar. Inget ont om Jens Lekman, han är en jättebra låtskrivare, men det har aldrig varit någon favorit hos mig. Jag stack dit mest för att jag var nyfiken på dom koreanska banden som skulle spela innan honom. Dom var helt galet bra! Bland det bästa jag sett på mycket länge. Bandet "Router Boy" öppnade med att sångaren och gitarristen, en liten, tanig kille, gick upp på scen och mumlade nåt i stil med; "My english... (tyst en lång stund)....well, my english..(tyst)... not good... instead, we play music". Sen rev dom av en helt sjukt ösig, grym låt följt av massa andra bra låtar i bästa Jimi Hendrix stil, utan ett enda mellansnack. Killen var en komplett rockstjärna.



Mitt intryck av de koreaner jag lärt känna så här långt är att de är supertrevliga och hjälpsamma, men att de gärna håller sig inom ramarna och aldrig riktigt "går över gränsen". Därför var det lite befriande att se den här killen fullkomligt tokröja på scen och kasta sig ut i publiken. Även nästa band, "The Fist" (man måste ju älska namnet), var minst lika bra. Lite otacksam roll för Jens Lekman att som huvudnummer sen toppa kvällen efter de här bandens insats, med den musiken han spelar. Tyvärr blev det inte bättre av att han framträdde sin låtar playback, ackompanjerad av en stel DJ i rutig skjorta och blont backslick. Hur som helst känns det riktigt bra att vi har hittat ett schysst ställe med bra livemusik här i Seoul!



Till dig Mats som ville ha lite tips, kul att du ska till Korea! Maila mig på [email protected] så hör vi av oss!

Efter en lång veckas hårt pluggande ( även om det inte syns att vi pluggar på bilderna så gör vi det, ska nog lägga upp bildbevis på det snart) är Rainbow det perfekta stället att slappna av på. Mattor på golvet, levande ljus och vattenpipor. Så i fredags åkte vi dit med våra vänner som snart kommer att lämna oss och åka hem till sina länder. Känns riktigt tråkigt att säga hejdå men vi planerar en Europaturné i sommar som förhoppningsvis kommer att bli verklighet. Man vet ju hur det brukar bli...Vi hade iallafall en grym kväll som slutade med att vårt gäng drog igång ett dansgolv (som egentligen inte finns). Koreanerna tittade lite skeptiskt till en början men hängde snart på. DJ:n som nog inte är så van att folk dansar på det här stället verkade ändå uppskatta vårt drag. Det är vad vi tror iallafall.