kimchi

Så har man fått ett smakprov av den koreanska gäsfriheten. Ikväll blev vi bjudna till en restaurang av en kompis till Bellas moster. Om ens kompis systerdotter kommer på besök till Korea måste det naturligtvis slås på den stora trumman, på samma sätt som vi alla skulle göra ifall en kompis systerdotter kom och besökte Svedala. Vi tog tunnelbanan till restaurangen vilket var ett litet äventyr i sig. Enkelt förklarat består Seouls tunnelbanenät av fler linjer än "den gröna eller gula". Restaurangen visade sig vara av traditionellt koreanskt snitt där man fick ett eget rum för sällskapet och där man sitter på golvet och äter tillsammans ur sjukt många olika små skålar med varierande maträtter. Efter ungefär tio minuter slutade jag känna mina ben. Tjugo minuter senare hade jag artigt proppat i mig så mycket jag kunde, använt hela mitt koreanska ordförråd minus "snorkråka" fem gånger och bytt sittställning lika många gånger varje gång under skrattsalvor från den koreanska delen av sällskapet. Då kom huvudrätten in. "I Korea sitter vi ganska länge o äter" fick jag förklarat för mig, vilket kändes lite jobbigt att höra just då. Maten var dock galet god. Tyvärr, eftersom jag hade lite svårt att njuta av den fullt ut i det läget. Efter maten åkte vi förbi bellas mosters kompis lägenhet och blev påpackade köksgrejer, lakan, mat o annat till lägenheten som kommer att räcka året ut. Den koreanska gästfriheten har helt klart levt upp till sitt rykte.