kimchi

De allra flesta dagar älskar jag Korea och känner mig riktigt hemma. Idag är inte en sån dag. Gårdagen startade med en massa krångel när jag skulle ladda på pengar på min mobiltelefon. Personalen pratar ingen engelska och till slut fick de ringa en tolk som förklarade att jag måste skriva ett nytt kontrakt. De hade tydligen skickat den informationen via sms. På korenska. Dagen fortsatte i samma tema då min professor var en timme för sen och därmed förlängde lektionen en timme vilket gjorde att jag missade ett möte med min projektgrupp. All makt åt professorerna. Avslutningsvis blev en koreansk man förbannad på oss på tunnelbanan för att vi pratade engelska (vilket har hänt några gånger för mycket för att det ska kännas okej). Idag skulle jag ha hållit en presentation som inte hanns med då professorn valde att prata istället. Vi har också precis tvingats betala en skyhög elräkning för att mätare är trasig och det ser ut som att vi använder en massa golvvärme vilket vi av förklarliga skäl inte gör då det är 30 grader ute. Men det kan vi inte bevisa. I alla fall inte på korenska.

Idag längtar jag hem. Längtar efter att kunna göra mig förstådd och förstå.
Längtar efter min familj, Dannes familj och våra vänner.
Vill sitta med mamma på hennes altan med brorsdöttrarna Emilia och Miriam i knäet och titta på när Anders grillar.
Och sen ta en tur till Örebro och äta palt hos Daniels mormor och morfar.
Det är vad jag vill idag.