kimchi

Jag skulle nog delvis kunna ta tillbaka det jag skrev i förra inlägget om att det är i prinip omöjligt att vara ensam i naturen i Korea. Vi lyckades nämligen att vara helt ensamma genom att ta en väg ner från toppen som uppenbarligen ingen annan tar. Det finns förståerliga förklaringar till varför så är fallet men vi tyckte det var lite mer sport att gå där ingen annan går. Och ner kom vi. Efter lite om och men. Och vackert var det. Väl uppe bland bergen får jag alltid en känsla av att vara i det "riktiga" Korea. Långt borta från McDonald's och Starbucks och neonskyltar. Jag ser på äldre herrar och föreställer mig min morfar bland dem som i sin ungdom tillbringade månader bland bergen. Nåväl, några månader blev det inte för vår del men väl några timmar bland de rosa vårblommorna och inte blev det sämre av att Danne överraskade med kall öl när vi nådde toppen.