kimchi

Att det inte har blivit så mycket bloggskrivande beror faktiskt på att vi, tro't eller ej, pluggar. Vi är mitt uppe i en "mid-term" period och har därför lite skolarbete att pyssla med. Men lite annat hinner vi med ändå. Igår var vi ett stort gäng (som alltid) på en brasiliansk restaurang och imorgon efter skolan blir det hiking i bergen. Det ligger ett berg precis vid skolan som vi tänkte bestiga. Den korta turen tar cirka tre timmar och det känns lagom en fredagseftermiddag. Vädergudarna har utlovat solsken och tjugo grader så det blir nog en fin eftermiddag. Ser fram emot att komma ovan smoggen och andas en något renare luft. Och kanske är trängseln i bergen mindre en fredag jämfört med en lördag eller söndag. Man kan ju alltid hoppas. Å andra sidan är det väldigt bekvämt med alla välklädda vandrare, man behöver aldrig exakt veta vart man ska gå, det är bara att följa strömmen av damerna med Darth Wader-kepsar och männen med vandringskäppar. Jag tror faktiskt att det är näst intill omöjligt att vara ensam med naturen i Korea. Så mycket folk på sån liten yta gör att trängseln i bergen nästan är densamma som i tunnelbanan. Våra koreanska kompisar som kommer till Sverige nästa år kommer att få en chock när vi tar med dom på svampplockningen i höst!

Helgen inleddes precis som väntat; grillmiddag och sen utgång i Apgujong, ett lite finare område här i Seoul. Vi hamnade på Club Answer som var helt okej. Efter några timmar på dansgolvet kände vi av våran ålder och det blev dags att åka hem. "Man är ju inte 20 längre" som Mats brukar säga. Och det är vi ju verkligen inte. Att vara ute till morgonkvisten funkar inte riktigt längre. Sen är Danne otroligt morgonpigg dagen efter en utgång, till skillnad från alla andra dagar. På lördagen blev det inte mycket vila. På eftermiddagen jobbade vi eller man kanske ska säga lekte. För det är ju egentligen det vi gör med barnen. Jag har börjat kunna namnen på dem och det underlättar arbetet lite granna. Sen förstår jag ju inte alltid vad dom säger och då tittar dom alltid lite konstigt på mig...Men koreanksan går framåt och vi lär oss mycket genom att vara med dom!

Senare på dagen åkte vi till en Cherry Blossom Festival tillsammans med Jocke och Mats, vi blev en riktig svenskliga! Smått sega efter gårdagens klubbesök strövade vi runt bland tusentals koreaner och såg nog rätt vilsna ut. Festivalen var mer en folksamling kring en massa vackra körsbärsträd. Pojkvänner hoppade energiskt för att lyckas plocka ner körsbärskvistar till sina damer. Sommarvärme och risbollsätande barn. Picknick och uppträdanden. Efter en risboll tackade vi för oss och begav oss till Hongdae för indisk middag och rockklubb!

Igår hade vi inga lektioner på dagen så då valde vi att ta en helt pluggfri dag och åkte till våra favoritkvarter i Myong Dong istället. Det är inte så lockande att sitta på ett kvavt bibliotek när det är 25 grader varmt och sol. Nej, då är det minsann roligare att gå i butiker och äta glass! I myllret på gatorna i Myong Dong är det svårt att känna av vare sig finanskrisen eller oron för Nordkoreas raketer. Här trängs shoppinggalna kids och kaffedrickande damer. Till synes bekymmersfria precis som vi kände oss denna varma vårdag bland körsbärsträden.

Idag fick vi paket av min mamma från Sverige. Knäckebröd, choklad, havregryn, ost och en massa lakrits. Nu överlever vi våren med råge. Nu är det slut på morgnar med vitt toastbröd. Hädanefter blir det havregrynsgröt och knäckebröd. Längtar redan till imorgon bitti! När man är borta från Sverige så länge som vi varit nu så betyder det jättemycket att få äta något svenskt. Vi var helt överlyckliga förra helgen när vi fick svenskt påskbord. Men det handlar egentligen inte bara om maten i sig. Vi älskar koreansk mat och jag vet att vi kommer att sakna den när vi kommer hem. Men att äta något som är svenskt skapar lite av en "hemma-känsla" vilket är mysigt när man befinner sig på andra sidan jordklotet. Så tack mamma för alltihopa!

Idag var det enligt mina mått mätt sommar! Solen sken och till skillnad från i Sverige när solen skiner på vårkanten så var det även varmt i skuggan. Gick i t-shirt hela dan och njöt av solen. Men koreanerna däremot skyddar sig på alla möjliga sätt för att undvika risken för att bli brun. I skolan så gick alla tjejer och höll sina böcker för ansiktet för att undvika solstrålarna. Andra använder mer praktiska metoder såsom paraplyer eller varför inte sminka sig geisha-vit? Jag fick en flyer idag av en tant och först trodde jag att hon var utklädd till clown men snart förstod jag att det var en väldigt hög solfaktor hon hade i ansiktet. Och på det väldigt rött läppstift.

Gårdagens utflykt kommer nog att bli en av de mest minnesvärda under detta år. Varför kommer ni snart att förstå. Vi åkte i samlad trupp med så många andra svenskar att det kändes smått förvirrande. Har nog inte sett så många svenskar samtidigt sen vi lämnade Sverige förra sommaren (flygplatsen i Bangkok borträknad). Efter en dryg timme anlände vi till ett militärområde vid gränsen till Nordkorea. Märkligt, en timmes resa så står man helt plötsligt på gränsen till världens mest slutna diktatur. Efter ett högtidligt välkomnande av en svensk general blev vi guidade av en amerikansk militärpolis.

I den första bilden står vi i ett förhandlingsrum som till ena delen tillhör Sydkorea medan den andra tillhör nord. Jag råkade stå på den norra sidan vilket betyder att jag varit på Nordkoreanskt territorium. Den sydkoreanske soldaten bär solglasögon för att dölja sin identitet för nordkoreanerna samt för att undvika personlig ögonkontakt. På bilden i mitten kan ni exakt se vart gränsen går. På sydsidan är det grusbelagt medan norr har sand på sin sida. Lägg märke till den nordkoreanske soldaten högst upp på trappan. Han har ständig koll på oss genom sin kikare. Den tredje bilden föreställer en nordkoreansk "uppvisningsby" som är i det närmaste obebodd, samt den nordkoreanska flaggan. Flaggstången är 150 meter hög och själva flaggan väger 300 kg. Ursprungligen var den mycket lägre men efter att Sydkorea byggt en högre flaggstång än Nordkorea byggdes denna ännu högre såklart. Det återstår att se om Sydkorea har gett upp "tävlingen". Sveriges uppgift är att agera neutral övervakare av stilleståndsavtalet (något fredsavtal har ännu inte slutits) tillsammans med Schweiz.

Efter rundvisningen och en hel del tal blev det dags för lunch. På vägen till matsalen skojade vi om påskmat..vi drömde om lax, sill, knäckebröd men tog för givet att det skulle serveras koreansk mat. Så ni kan ju föreställa er vårt glädjerus när vår dröm blev verklighet. Det kallar jag ren och skär glädje.

Veckorna rullar på och vips är det fredag! I onsdags var vi och några kompisar och såg Oasis i olympiska stadion här i Seoul. Varken jag eller Danne har sett dom live förut så vi kan inte riktigt jämföra med deras tidigare spelningar. Sen är Danne en mycket mer erfaren Oasis-lyssnare än jag även om jag på löpbandet de senaste veckorna innan konserten har lyssnat in mig på deras senaste album. Liam drog igång konserten med öppningsfrasen: "This is our new drummer, he's in your size". Det spelades lite oväntat mest nya låtar men givetvis bjöds det på "wonderwall" och "don't look back in anger" (som nästan höll samma kvalitét som Örebroligans akustiska, något punkigare, version. - Dannes anm.) till publikens förtjusning. Vi hoppade o sjöng för fulla halsar tillsammans med 5000 koreaner. Då kan det inte bli annat än galet kul ju.

I fredags följde vi med ett par koreanska kompisar till en Swingdanceklubb. Innan vi kom dit hade man ju lite förhoppningar om att man kanske skulle kunna lyckas göra några bra moves på dansgolvet. Klubben visade sig vara en riktigt seriös icke-alkoholserverande-klubb för erfarna swingdansare som dansar, dricker vatten och dansar lite mera. Våra förhoppningar dog så snart vi klev över tröskeln och inställningen blev snarare att ha så kul så möjligt och låta andra ha kul åt oss. Och dom fick sig nog ett gott skratt också. Vår dans blev snarare något slags mellanting mellan bugg och ?! ja..danne/belladansen kanske man kan kalla den. Och trots mina försök att vara så osynlig som möjligt vid varje ny låt (då pojkarna sedvanligt frågar upp flickorna) så blev jag uppbjuden av en korean. Mina "nej-jag-kan-inte-dansa" kommentarer visade sig resultatlösa och jag fick snällt kliva upp på dansgolvet och ja, resten förstår ni kanske. Jag försökte hänga med så gott jag kunde och en kompis stod bredvid och räknade takterna högt för att hjälpa mig. Jag vet inte om det hjälpte, men mycket skratt blev det iallafall!

Jag tar tillbaka det där om att våren har kommit till Korea. Det verkar som "aprilväder"inte bara är ett svenskt fenomen. I lördags gick vi i t-shirt och idag var det 2 ynka plusgrader och riktigt bitande vindar. Tydligen är det ovanligt kallt just denna vår. Men än så länge har vi inte sett röken av den gula sanden som också förväntas vara ovanligt allvarlig just denna vår. Fast ibland pratar våra koreanska kompisar om den och säger saker som att "ja, igår var det verkligen mycket sand" eller "idag är det lite bättre". Jag och Danne tittar alltid lika frågande på varandra och börjar misstänka att vi antingen ser väldigt illa (att jag har en syn som en mullvad är iof inget nytt) eller så är detta med sanden helt enkelt en bluff. Fast med tanke på att det finns hemsidor på internet som dagligen rapporterar om hur höga eller låga sandhalterna är så är nog det första alternativet det mest riktiga. Vi hade nog föreställt oss att hela Seoul helt plötsligt skulle ligga under ett gult täcke av sand, ungefär som en öken. Men jag tror att vår fantasi kanske var lite väl vild och att det snarare är lite mer "smoggigt" de dagar då sandhalten sägs vara hög. Vi väntade på sanden med skräckblandad förtjusning men jag tror att vi få nöja oss med ett lite mera disigt Seoul framöver.

En trött men glad Danne har precis kommit hem. Han sitter o äter sushi just nu och återhämtar sina krafter. Deras lag vann hela turneringen (som var en turnering inför VM-kvalet)! Så nu hamnar ännu en stor buckla på hyllan på svenska ambassaden. Och inte nog med det, Danne blev även utsedd till turneringens "most valuable player" och gjorde totalt sju mål. Bra jobbat! Så nu ska han få en välförtjänt massage av mig!

Våren har kommit till Korea. Eller sommaren kanske man kan säga, i svenska mått mätt. Cirka 20 grader och sol de senaste dagarna och vi har gått i T-shirt. Fast koreanerna stirrar lite konstigt eftersom dom fortfarande har dunjackan på.
Jag och Danne har börjat en ny karriär som idrottsledare för barn med olika förståndshandikapp. Danne spelar fotboll med lite äldre grabbar och jag gör gymnastik med de mindre. Det var riktigt kul och det blev en hel del "high fives" under eftermiddagen.
På kvällen fortsatte vi på idrottstemat och spelade tennis, bowling och boxing. Visserligen i nintendoversion men jag kan lova att vi spelade oss svettiga! I Seoul kan man hitta alla former av "bang"=rum...karaoke-rum, dvd-rum, PC-rum och nu har vi hittat ett Nintendo-wii-rum. Det kostar ingenting men man måste köpa en dricka för att få spela. Man får helt enkelt ett eget rum för sitt sällskap med en soffa och Nintendo. Så nu ska vi öva o sen utmana våra kompisar som kommer i maj!



Danne fortsätter att sporta även idag och åkte tidigt imorse för att delta i en innebandyturnering. Förra terminen vann dom rubbet så jag hoppas dom håller samma klass idag också.

Kram på er!

Hela dan har snart gått åt till ett antal plugg-försök. Jag tänkte att jag skulle vara hemma och plugga FLITIGT för att sedan ta mig till skolan och gå på koreanskan. Det är ju lite konstigt hur jag på något vis alltid lyckas inbbilla mig att jag kan plugga hemma fast jag borde ha lärt mig att det inte går vid det här laget. Och det gick inte idag heller. Nåja, lite koreanska ord har jag lyckats trycka i mig i alla fall. Jag hoppas bara att de stannar där också!
Igår åt jag lunch med en tjej från Afghanistan. Inte varje dag man träffar människor därifrån. Hon är 17 år men 19 i passet. "Det är enklare så", sa hon och berättade att hennes pappa som verkar ha någon slags hög position hade ordnat det. "Jaha" sa jag och förklarade att det skulle minsann aldrig gå att få igenom något sådant i mitt land, Sverige. Sen frågade hon om jag och Danne var gifta och att i hennes land accepterar man bara gifta par. Jag berättade att vi inte var gifta och att det nog skulle dröja ett par år (om inte Danne får för sig nåt annat) innan det blev dags för bröllop. Hon tyckte det var lite märkligt och tyckte att det var bättre att gifta sig först, och sen bli kär. "Det har de äldre alltid sagt och dom vet bäst", sa hon och vår lunch slutade med ett skratt åt våra olikheter.

Nu ska jag ta mig i kragen och gå till skolan, dags för hanggukmal! (=koreanska)
Puss

En nyfunnen vän från Finland fick besök från sitt hemland i veckan. Med sig hade kompisen MÖRKT BRÖD. Det kanske inte låter så exotiskt i era öron men för oss är detta bröd OMÖJLIGT att hitta. Så ni kan ju föreställa er vår glädje när Maria gav oss en förpacking av detta mörka bröd (LÄS:det-gör-absolut-ingenting-om-ni-råkar-slänga-iväg-ett-paket-mörkt-bröd- till-stackars-danne-och-bella-i-korea). Tack vare Maria har vi denna vecka kunnat äta en komplett hederlig svensk frukost. Något annat i frukostväg vi saknar är havregrynsgröt. Jag har letat med ljus och lykta utan resultat. (LÄS: havregryn-är-också-något-som-kan-skickas-i-paketet).

Febern har gått ned men jag känner mig fortfarande lite hängig. Var dock på lektion i förmiddags, kanske mest för att professorn lovat att bjuda på pizza. Uppenbarligen ett mycket bra lockbete eftersom jag pallrade mig dit trots allt. Nej, riktigt så galen i pizza är jag inte men man får inte ha så mycket frånvaro så jag och Danne försöker spara vårt skolkande tills det verkligen behövs.
Det slog mig att vi döpt vår blogg till Kimchi men aldrig förklarat för er vad det är för något. För er som inte vet så är kimchi en nationalrätt som äts till varje måltid. Frukost, lunch och middag. Enkelt kan kimchi beskrivas som syrade, jästa grönsaker med röd chili, massor av vitlök och ofta ingefära.Ursprungligen var syftet med kimchi att bevara grönsakerna över vinterhalvåret. Mängder av grönsaker syrades i lerkrukor som sedan grävdes ned i marken. Det kanske inte låter smaskens med fermenterade grönsaker men prova först så får ni se. Kimchin har en beroendeframkallande effekt, tro't eller ej! Jag kan inte äta koreansk mat utan kimchi. Resultatet blir att man får gå omkring och lukta vitlök hela dagarna. Men det är det ingen som bryr sig om eftersom alla andra också luktar vitlök. Min och Dannes gräns går dock vid frukost. Eftersom vi har lyxen att kunna laga egen frukost här så hoppar vi över kimchin vid frukostbordet. Våra kompisar som bor på skolan får hålla till godo med ris och kimchi eftersom de inte kan laga egen mat på campus.

Så har jag (bella) gått och blivit fökyld. Min kropp gillade inte riktigt övergången från värme och ren luft till smoggen i Seoul. Så idag har jag en hemma dag vilket är betydligt roligare nu när vi har ett fungerande internet. Våren har börjat komma till Korea och det är rätt varmt under dagen när solen ligger på. Skönt det! Vi fasar dock lite för "the yellow sand" som väntas komma när som helst. Varje vår så färdas stora mängder sand från Kina över havet och till Korea och Japan. Sanden är tydligen så finfördelad att den letar sig in överallt och medför problem i lungor och hals, framförallt hos äldre. På nyheterna sa dom att just denna vår så skulle det vara ovanligt mycket sandstormar från väst. Tack för det. Vi väntar med spänning.


Jag tog bilden imorse från vårat fönster. Byggnaden ni ser "Egg yellow" innehåller butiker, restauranger, en biograf, hårsalonger, skönhetssalonger och högst upp ligger Dannes Gym; "Jamaica Fitness".

I söndags åkte vi till Coex Mall för att köpa osötad yoghurt. Det är ett litet projekt att få tag i osötade mjölkprodukter men det är helt klart värt det. Vi hittade även lite olika kryddblandningar så nu kan vi laga indiskt och thaimat, en sann glädje! Så ikväll blir det tandoori, mums! Nu ska jag trotsa febern och plugga lite och sen gå en sväng till marknaden.

Gårdagens disco disco för färskingarna blev riktigt kul. Massor av nya filurer från hela världen. Så nu känner vi oss inte lika ensamma längre. Jag och Danne fick agera fotografer för kvällen. Jag tog 63 kort. Danne tog 7. Han säger att han satsade på kvalitet. Jag vet inte, men jag tror jag slog honom i både kvalitet och kvantitet :) Det blev en hel del soju och öl igår och natten avslutades sedvanligt på McDonald's. Den här gången hann vi i alla fall dit innan de börjar servera frukost och det känns ju sunt och moget. Vi har faktiskt nu på morgonen kommit till insikt om att vi inte är 20 längre. En sensationell upptäckt som vi kanske borde ha gjort igår. Nej, så farligt var det inte. Det räcker numera att gå och lägga sig lite senare än vanligt så blir dagen efter väldans tung. Vårt camparliv på Nya Zeeland gjorde oss till riktiga pensionärer. Eftersom det blev kolsvart ute i bushen så blev det tidigt i säng och tidig uppstigning. Åter i Seouls nattliv känner vi oss minst sagt lite gamla.


Ye Seul i mitten kanske kommer till Uppsala nästa år!


Barfolket och en stadig frukost

Ikväll blir det sport på schemat. Ye Seul har dragit igång ett sport-team för utbytesstudenterna och vi ska börja med lite fotboll ikväll. Jag vet inte hur bra det var att boka in det just dagen efter välkomstfesten men vi har lovat att vara med så det blir till att bita ihop ikväll. Jag tror jag börjar på avbytarbänken. Med tanke på mina icke-existerande talanger i fotboll så hade jag nog hamnat där även om det inte var för festen igår. Fast eftersom det är Danne som är ansvarig och kapten för laget så kanske han låter mig spela en stund.

Sådär ja, nu e första skolveckan avslutad och den visade sig bli riktigt bra. Jag är supernöjd med mina kurser, särskilt den senaste "International Social Welfare" i vilken professorn är dansk. Han verkar riktigt bra och har ett genomtänkt upplägg på kursen. På måndagar kommer jag att gå en kurs i "European Law and institutions" som också den verkar bra. VI är dock bara fem studenter i klassen (jag är den enda icke-koreanen) så jag tror att proffesorn förväntar sig ett aktivt deltagande från oss. Jag har min första presentation redan på måndag så någon mjukstart på vårterminen blev det icke. Danne verkar också nöjd med sina kurser så det blir nog en bra termin. Som ni kanske har märkt så är det mest jag som bloggar och jag tror det har med generna i bröderna Svensson att göra. Dannes bror Mange; du vet vad jag menar :)

Jag har nästan studsat till skolan av glädje idag eftersom det nu står klart att vi får fin-besök från Svedala i Maj. Det ska bli så  grymt roligt att ni kommer! Så ett varmt åså-åsejo (=välkomna) till er!

Ikväll är det välkomstfest för de nyanlända o jag o Danne ska vara fotograferna för kvällen. Så nu blir det en tidig middag o sen dags för disco disco.

Ps. Vi e galet sugna på semlor så när ni äter en semla nästa gång; skänk en tanke till era stackars vänner i Korea. Tack.

Första skoldagen möttes vi av en himlans massa mat-tält, blomförsäljare, finklädda studenter, föräldrar, syskon och morföräldrar. Att börja universitetet är helt enkelt en stor dag, inte bara för de blivande studenterna själva utan för hela deras familj. Nya utbytesstudenter har också anlänt och dom ser lika förvirrade ut som vi gjorde när vi kom. Det är inte helt lätt att vara utbytesstudent i Korea, i alla fall inte på Seoul National University. All nödvändig information får man leta efter själv på de mest konstiga ställen och efter en lång procedur kan man, med lite tur, få reda på det man behöver. I proceduren möts man av hemsidor helt på koreanska, personal som bara pratar koreanska, professorer med för mycket makt och en massa pappers-ifyllnings-arbete. Det tog oss en hel dag att hitta kurser vi kan läsa och nu måste vi söka upp professorn för varje kurs och få hans godkännande att läsa kursen. Inte konstigt att man är trött när man kommer hem. Dagens blomma vill jag ge till en bankman som hjälpte oss med några betalningar på nolltid (något som annars kan ta en timme). Nog med klagomål..Vi har lyckats hitta intressanta kurser och koreanskan drog igång igen igår kväll. Danne har hittat ett gym i en skyskrapa mitt emot oss där han hunnit lyfta lite skrot ett par gånger. För 25 kronor extra per månad får han  träningskläder och handduk, minst sagt bekvämt! Själv nöjer jag mig med gymmet i källaren här hos oss. Känns bra att komma igång med allt efter den långa semestern.
På fredag är det välkomstfest för de nya utbytesstudenterna och då hoppas jag vi kan hitta ett lika skönt gäng som vi hade i höstas. Det känns riktigt tomt utan dom, jag saknar särskilt Julie som jag hängde med varje dag. Hon bodde dessutom två dörrar ifrån oss så det känns lite konstigt att se andra personer gå in i hennes lägenhet. Men, som sagt, på fredag träffar vi alla nya och då kommer det att kännas bättre!

Efter ett antal timmars resande kom vi tillbaka till vår lägenhet igår kväll. Kändes som att komma hem men ändå inte riktigt. Många av våra kompisar är inte kvar och vi börjar längta riktigt mycket efter alla er därhemma. Samtidigt ska det bli kul att se vilka dom nya utbytesstudenterna är. Det blir till att ragga nya kompisar nästa vecka när skolan börjar.
Vi fick lite av en chock på tunnelbanan idag. I sex veckor har vi varit i ett land med en befolkning som knappt stiger över 4 miljoner för att sedan komma till Seoul med sina 12 miljoner invånare. Vi kände oss som bönder från landet. Från att ha en hel strand för oss själva till en stad som aldrig sover och där man måste kämpa för sin plats på tunnelbanan. Efter en halvtimme i ett varuhus var vi utmattade och åkte hem till vår lilla oas. Sen blev det gammal hederlig koreansk barbeque med några koreanska vänner som vi saknat.

Klockan är fyra på morgonen i Bangkok och vi tillbringar en mindre skön natt på hårda stolar här på flygplatsen. Om ett par timmar lyfter planet till Taipei och sen vidare "hem" till Seoul.

Även om vi känner varandra ganska bra vi det här laget har några nya sidor kommit fram under den två och en halv månader långa semestern. Danne har visat sig kunna bli extremt stressad när stranden väntar, med kommentarer som "kan du inte smörja in dig på vägen?" eller "du kan väl gå på toa senare?" med en karaktäristisk stressad blick. Bella har visat sig vara en extremt dålig förlorare när det kommer till kortspel, schack och dataspel på flyget. Hon har också visat sig vara en oanad talang på minigolf. Dock vann Danne för snyggast pose.



För er som känner oss kanske det inte kommer som en överraskning att det inte blev vare sig många pulversoppor eller guldburkar på vår campingtur. Här kommer lite överambitiösa middagar lagade på stormköket.



De sista dagarna hängde vi med ett par från Tjeckien och vår sista middag tillsammans bestod av egenfångade musslor, grillade med vitlökssmör:





Som vi sagt tidigare: Nya Zeeland är ett grymt sagoland, ibland så otroligt att det blev fånigt. En dag tog vi en promenad i skogen och hittade ett vattenfall där vi tog vår morgondusch, helt ensamma. På kvällen samma dag badade vi i varmvatten på "Hot water beach". Man grävde helt enkelt sitt eget badkar på stranden som fylldes med varmt vatten. Dagen därpå badade vi vid en strand där limestone-formationer bildade ett katedralliknande valv och med ett vattenfall som fungerade som en naturlig sötvattendusch.





Nu är det dags att gå planet och åka tillbaka till ett vinterkallt Korea (vi vet; vi ska inte klaga).

Puss så länge!