kimchi

Så har vi sagt hejdå till vänner, skolan och Seoul. Sista kvällen/natten/morgonen blev lång. Vi ville inte riktigt säga hejdå. En del tårar blev det såklart. Med vemod i kroppen stängde vi dörren till lägenheten, vårt hem i Seoul. Kramade vänner en sista gång som vinkade av oss vid flygbussen. Kvinnan vid incheckningsdisken släppte efter lite fjäskande på koreanska igenom oss med femton kilos övervikt. Tack för det.

På elva månader hinner man känna sig hemma även i ett land så olikt ens eget. Man skapar sig en vardag med roliga dagar och tråkiga dagar. Det här året har till större delen bestått av roliga dagar. Det är svårt att ha det tråkigt i Seoul. Särskilt när man är omringad av vänner från världens alla länder. Om vi inte har haft det tidigare så har vi i alla fall nu en massa skäl att åka till Brasilien, Pakistan, Afghanistan, USA, Indien, Frankrike osv osv..

Nu sitter vi på flygplatsen i Doha, på samma bänk som vi satt på för nästan ett år sen med förväntan i kroppen. Nu, sitter vi här med blandade känslor. Det känns lite tomt. Året i Korea är slut. Samtidigt längtar vi efter er där hemma. Och om tolv timmar står min familj och möter oss på flygplatsen. Overkligt.

Med vemod och glädje flyger vi om åtta timmar tillbaka till Sverige.




Vi ses snart!